MrWhiteworkedinLondon
Hewasafamousscientist
Hewasinterestedinnothingexcepthiswork
Henearlyforgoteverythingelsewhenhewasworking
Oneafternoon,hereceivedatelephonecall:hisonlysonwasknockeddownbyacarinParis
Theyoungman’slegwasseriouslyhurtandhadtobeputinthehospital
Mrswhitewasworriedandaskedherhusbandtogotherewithhertoseehimatonce
Thescientistwasbusywithhiswork,sohemadequiteafewexcuses(借口),butitonlymadeherangry
AtlasthehadtoleaveforPariswithheratonce
TheirflightnumberwasBA347
Theyarrivedatthehospitalintheevening
Afriendoftheirson’sasked,“Whendidyoustart,MrWhite
”“Athalfpastfive,”answeredMrWhite
“Todayoryesterday
”“What’sthedatetoday
”“July3
”“Oh,Iremember,”calledoutMrWhite
“Westartedthisafternoon
”“Howdidyoucomehere,byairorbysea
”“Idon’tknow,”answeredMrWhite
“You’dbetteraskmywife
Shealwaysarra